Idag är det ett år sen. Den 15e februari 2019 som du lämnade den här världen. Min bästis, min barndomsvän, min vackra finaste Elin. Du var den första jag lärde känna i Västerås och den sista jag träffade innan flyttlassen gick mot Jönköping. Vi var barn, vi var tonåringar, vi var ungdomar och till sist vuxna. Varje dag i skolan sittandes bredvid varandra, lågstadiet till gymnasiet. Musikklass 4an till 9an var stort, va mycket vi fick vara med om! Jag gjorde allt för att fuska på proven och snegla över på dig under alla år. Men du lät mig aldrig få en skymt, däremot hjälpte du mig på rasterna. Rätt skulle ju vara rätt tyckte du. Jag var så glad över att du ville gifta dig med Kim Källström när vi var små och diskuterade framtiden, eftersom jag då fick ha Johnny Depp ifred. Krångligt om vi hade gillat samma kille. Jag var så säker på att vi skulle fortsätta våra dagar tillsammans och fortsätta skapa minnen ihop som vi gjorde under så många år. Så blev det inte, och jag vet att det inte bara är jag utan vi är många som älskar dig och saknar dig. Vi hade önskat en helt annan fortsättning och jag hade så gärna önskat att få uppleva dagarna med dig igen, så som det var. Ditt neverending-skratt, vår barnsliga humor, samtal som aldrig tog slut. Du lärde mig så mycket om livet! Tack Elin, tack för att du gjorde hela min uppväxt, du har betytt allt för mig och jag hoppas att vi någon gång kommer att ses igen.