Just nu kan jag inte få nog av hur vår hjärna fungerar i vår kommunikation, och hur vi kan träna hjärnan till en mängd saker som förbättrar vårt sätt att kommunicera och ge oss förståelse för våra beteenden. Den här gången tänkte jag prata lite om samtalet, från vår föreläsning med Jana Söderberg som jobbar med mental coaching. För att lära oss något nytt krävs det träning och återupprepning. Hjärnan behöver återupprepa något 20 gånger för att bryta en vana. Det är lätt att man efter en inspirerande föreläsning som detta, så småningom glömmer orden, glömmer träna och sedan glömmer varför man skulle träna. Jag ser den mentala träningen som lika viktig som den fysiska. Det är något vi kan ha nytta av hela livet, i alla relationer, både på jobbet och privat. Därför vill jag skriva, eftersom iallafall min hjärna har en tendens att glömma ;) 

 

 

1. Stäng av spegelneuronerna. När du kliar dig i håret, så kliar jag mig i håret, när du gäspar så gäspar jag osv. Det sitter i oss så starkt att göra som vår omgivning och vi drar allt till oss själva. Om en person berättar något intressant, så nickar den andra personen instämmande. Men betyder nicken "Jag förstår precis vad du menar för att jag har varit med om samma grej", eller betyder nicken "Jag försöker sätta mig in i din upplevelse". Antingen nickar vi för att bekräfta våra egna tankar, eller så är tankarna hos den andra personen. Se det som en bro, som går från dig till den andra, och se till att gå över den så ditt fulla fokus är hos den personen. För att få den andra att lyssna på dig, behöver du lyssna på personen först. Ge bekräftelse och möjligheten att påverka. 

”Om du vill leda en människa till ett mål måste du först hämta henne där hon är och inte där du är!” (Kirkegaard)

 

2. Ha helikopterpespektiv. Ibland säger vi saker som vi efteråt önskade att vi inte sagt. Vi går på impuls när vi blir arga och provocerade. Den impulsen är möjlig att träna bort genom att zooma ut från situationen och avbryta den (T.ex. kunna säga "jag märker att vi inte kommer någon vart med samtalet, kan vi ta en paus?") eller på annat sätt välja orden bättre. Försök också hitta en plats eller en pryl som ger dig perspektiv på livet. Ett sjukhus, en lekpark, en sak som tillhör någon i din familj eller något annat som ger dig en sund distans till jobbet eller en tung uppgift. Vad gör det om 20 år? Vad gör det ens om ett halvår? Det påverkar ingenting och är inte ens så viktigt om vi lär oss att zooma ut. 

3. Val av kommunikationsspråk. Vi kan använda oss av sändarspråk, då vi utgår från oss själva och använder "Jag" i början av meningen. Detta ligger oss närmast att använda. Jag föreslår, jag är arbetssökande, jag är intresserad av. Eller så kan vi använda oss utav mottagarspråk, där vi utgår från mottagaren. T.ex. Här får ni ansökan, om ni har det här projektet och tar in mig, skulle ni vilja osv. På det sättet visar du respekt, ödmjukhet och mottagaren känner sig viktig. 

 

4. Anpassa kroppsspråket. Vi har 7 sekunder på oss att göra ett intryck. Därför är kroppsspråket viktigt. Vi känner oss trygga med personer som liknar oss själva, som använder samma kroppspråk som oss själva. Det är vår naturliga instinkt, eftersom främmande beteenden betyder fara. Så om du är på en arbetsintervju och arbetsgivaren sitter framlutad, sitt framlutad du med. Försök anpassa ditt kroppspråk för att signalera trygghet till mottagaren. 

 

5. Hjärnan söker balans. Vårt mänskliga flockbeteende bygger på en enkel grundregel: ”Om jag får något av dig så har jag behov av att ge tillbaka.” Därför leder ärliga komplimanger som till exempel ”Vad fin du är i dag” inte sällan till en spontan positiv kommentar tillbaka. ”Du med” är den snabba responsen. Någonstans vill vi undermedvetet hela tiden jämna ut våra relationskonton och hålla dem i balans. Forskning visar till och med att restauranger som delar ut en godisbit tillsammans med notan får betydligt mer dricks än andra utan godisbit. I samtalet kan vi använda hjärnans balansvåg genom att låta en person berätta, för att sen berätta hur vi själva tänker. För om bara personen fick berätta och inte vi så blir det en obalans som hjärnan vill motverka. 

6. Få andra att lyssna. Som sagt, vi behöver först lyssna för att den andre sen ska vilja lyssna. Men det finns också en metod vi kan följa och träna på för att stänga av spegelneuronerna: 

Steg 1: Lyssna intresserat och ställ frågor för att förstå. Kom ihåg att lyssnande inte kräver att du måste hålla med eller tycka om det du hör.
Steg 2: Bekräfta genom att sammanfatta med dina ord det som har sagts och fråga om du har uppfattat rätt. 
Steg 3. Fråga motparten om den vill höra dina tankar. Det ökar motivationen för samtalet då den andre kan påverka processen.
Steg 4: Berätta din åsikt.

 

7. Bemöta människor vi har svårt för. Hur orkar advokater egentligen jobba hela dagarna med att försvara mördare och brottslingar? Hur finner de drivkraften? Jana berättade att hon hade träffat en som beskrev människan som ett isberg. Det som syns är våra beteenden. Vi kan bete oss bra, men också dåligt. Det som påverkar våra beteenden är behov, drivkrafter och värderingar som ligger under ytan. Detta kan vi inte se och därför kan vi ha svårt för att bemöta negativa beteenden. Men om vi lär oss att se under ytan, och förstår orsaken till ett beteende, så blir vi bättre på att bemöta det. Du kan till exempel styrketräna din empatiförmåga och se en annan människas känsloutbrott eller aggressivitet som skyddsreaktion eller uttryck för att den sannolikt inte mår så bra. På så sätt kan du lyssna utan att själv reagera med en motattack. Efter mötet kan du tänka: ”Bra, då fick jag träna att möta någon professionellt som jag inte tycker om. Det är mental styrketräning.” Ett sådant medvetet förhållningssätt minskar risken att du smittas av andras negativa energier och du behåller ditt fokus på uppgiften och din egen roll. 

 

 

Försök att oftare bli 

medveten om dina tankar och våga lämna gamla inkörda spår. Alla har vi behov av att kategorisera för att få kontroll. Det underlättar för hjärnan att orientera sig och fatta beslut. Men som tidigare beskrivit är inte problemet att vi skapar värderingar och stereotypa attityder utan att vi sällan ifrågasätter dem. Det viktiga är att då och då granska sitt värderingsfilter och att skilja mellan de attityder och förhållningssätt som hjälper oss och de som begränsar oss. Jag tror att det är så viktigt att vara medveten om.