Den senaste veckan har vi jobbat med att modellera paveljonger som ska ge information om utställningen We have a dream och få folk att vilja gå dit. Jag ska fota min paveljong imorgon så kan ni få se hur ett sådant arbete kan se ut. Denna veckan har vi jobbat med att teckna typografi för hand till projektet. Att kunna visa upp denna bilden och säga "detta är mitt plugg" känns på ett sätt overkligt, eftersom det var min största dröm under barndomen/tonåren att få teckna i sitt yrke. Folk frågade vad jag ville jobba med, och jag visste inte. Jag ville ju bara teckna och vara kreativ, men det "kunde man ju inte göra". Alla gick ju högskolan och jag tyckte det verkade så tråkigt allting. Är glad nu i efterhand, att jag vågade följa min magkänsla. Det ska man alltid göra :) 

 

Det är som att starta igång en rostig, gammal traktor. För 12 år sen tecknade jag så fort jag fick tillfälle, sen började livets allvar när man skulle börja tänka på alla betygen, gymnasiet, högskolan, välja yrke, blaaah men Oh my God I'm back again! Fast lite ringelrostig då, kan inte rita ett rakt streck, det blir bara vågor – Så nu är det bara att öva öva öva.