Ja, det går ju upp och ner hela tiden. Och nu är det väl ganska jobbigt egentligen eftersom jag tvivlar på min idé till mitt projektarbete som jag har tänkt ska handla om sorg. Som jag presenterade för klassen för en vecka sedan då vi skulle ha bestämt vår idé. Och nu har jag ingen aning... Jag vill nog fortfarande att det ska handla om sorg för att ämnet intresserar mig och det finns så mycket jag kan göra. Få folk att våga prata om sorg och bryta "tabun", skapa verktyg för att bearbeta sorg, kanske tänka nytt kring begravningar och hur den framtida begravningen ser ut... Men jag vill inte göra något konstigt och nytt bara "för att", jag vill att det ska vara något jag verkligen bryr mig om och tror på. Det är för mig det absolut viktigaste så att jag känner mig engagerad hela vägen fram. Folk kommer alltid ha åsikter om vad jag borde göra, en idé jag har kan vara genialisk för en person, medan en annan inte alls tycker den är bra. Och det är svårt, för jag behöver samtidigt lyssna på andra och se mig omkring efter andras tankar och åsikter. Men ibland blir det bara rörigt, som nu har jag hundra röster i mitt huvud som vill olika saker. Jag vill lyssna, men jag tror det är viktigt att inte lyssna för mycket. För det är ju ändå jag som tar det slutgiltiga beslutet, med allt jag fått från andra, men kanske det mest betydelsefulla, från mig själv. Att ha ett eget driv, engagemang, intresse och hjärta för det jag gör värderar jag högt, och kanske kan jag få ihop det med något nytänkande kring sorg som kanske inte så många har tänkt kring förut. Det är svårt, men kanske får jag ihop det.